- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
317

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detlof hade fruktat, att denna dag skulle blifva ett
svårt prof för Hulda oeh i så fall äfven för honom sjelf,
som ej visste, huru han på denna högtidsdag skulle
kunna bära att få se en kufvad oro i hennes ögon, ett
tilltvingadt leende på hennes läppar. Men han slapp
denna ångest, så fort han fick syn på henne, ty om
solen strålade på den blåa himmelen, så hade deremot
hennes blåa ögon ett återsken, som kastade sina
bländande och löftesrika strålar rakt in i hans eget hjerta.
Han hade sett och läst allt, hvad han högst begärde.

Naturligtvis uppstod på kyrkbacken, då alla
pastoratets herrskaper kommo ur kyrkan, de lifligaste diskurser.
Nyheten hade länge sedan spridt sig och förvåningen
något hunnit stadga sig, då saken verkligen blef
kungjord, och man hade den godheten förklara hvarandra,
att slutet på affären varit förutsedd och att ingenting
kunde bättre lämpa sig, än att den unge förmyndaren
erhöll den höga värdigheten af äkta man och styffader.

Under alla tre lysningssöndagarna hölls öppen taffel
på Hahlensborg för både grannar och underhafvande,
och patron Berthel gaf såväl pappersbrukets som
fabrikens personal stora middagar — dock välbetänkt på
ömse sidor om ån, alldenstund det ännu icke kommit
till någon fullt harmonisk anslutning mellan Landsbys
nya koloni och brukets gamla, väl ackrediterade.

Vid sjelfva vigseln funnos inga andra främmande
gäster än domaren med gemål och brudgummens
officie-rande fader, doktor Murman, desslikes med sin fru.

»Hvem,» sade doktorn under sin friskaste glädtighet
till Hulda, »skulle också vara närmare att föra brudgummen
till dig, än just jag, som allra första gången, han kom
i din närhet, ledsagade honom till min sanslösa patient?
Var det icke lycka med den svimningen, säg? Det är
på det hela en märkvärdig sak att följa sjelfva början
till en allvarsam utveckling. Hade icke en liten koherde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free