- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
318

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt upp den stång, på hvilken han upphängt sin våta
tröja till torkning, så hade icke hästarna blifvit skrämda
och du icke buren på en ung krigares armar och ej i
dag blifvit grefvinna. Jag skall, min själ, höra efter
pojkens namn och skicka honom en hel tiokrona!»
»Och minst femtio för min räkning,» hviskade Hulda.
Då den lilla bröllopsskaran sent på aftonen från
föräldragården vid fackelsken, som härligt speglade sig
i ån, och med bruds vennerna Patrik och Fred i spetsen
tågade öfver den nymålade bron till den af otaliga
vaxljus upplysta Landsbyvillan, hviskade Detlof till sin brud:
»Den höga lycksalighet, jag nu erfar, har icke varit
för dyrt köpt med sju års qval. Men jag måste förtro
dig, att äfven om den lille parlamentären icke skjutit
fram den vigtiga händelsen, hade den likväl slutligen
måst komma, ty så länge hade jag under den sista tiden
parlamenterat med mig sjelf, att jag hunnit ända derhän
att erkänna, att det var en man ovärdigt att för alltid
göra sig till slaf af ett i sorg och vrede aflagt löfte.
Men nu vill jag göra ett annat löfte, det att mot mina
medmenniskor försöka återgälda Herrans oförtjenta nåd.
Han skänkte mig allt, då jag egde intet och när jag
ständigt fruktade, att jag ej skulle blifva bönhörd.»

»Tack för denna bekännelse, min Detlof! Jag
upptager ditt hjertas mening om den rätta tacksamheten
mot försynen, men jag vill ändra orden så, att jag
säger: Huru skall jag kunna nog tacka dig, min Gud,
som efter att förut hafva skänkt mig så mycket af
lefnadslycka, slutligen sparat åt mig den högsta lycka,
jag kunnat drömma om? »

»O, min Hulda, hvad denna granlaga omkastning
var dig värdig! Värdig dig och honom, som ständigt
skall lefva i våra tankar. Men se, älskade, nu är du
framme vid din ’fattige riddares’ hem!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free