- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
327

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag har uppfostrat mina nerver,» svarade hon
enkelt. »Som barn, var jag en smula sjukligt
lättskrämd. Men min fars dotter måste vänja sig af med
allt pjunk, det var icke i den gamle, tappre
krigsmannens smak. — Du skulle varit med under finska eller
tyska kriget’, sade han, ’så hade du fått veta, att
ömtåliga nerver endast äro till besvär.’»

»Det samma,» återtog konsuln, »fick utan tvifvel
äfven min bror pröfva, då han två år tjenstgjorde i
amerikanska inbördeskriget.»

»Ack, var herr doktorn med der?»

»Ja, visserligen, men med några få undantag endast
som fältskär, för att tjena de tappre med hoplappandet
af deras illa medfarna lemmar.»

»Och hvilket bättre värf kunde ni uppfylla?»

»Min käre broder erhöll äfven löjtnantsgrad, och
de familjer, hvilkas hoppfulla söner han gagnat, täflade
om att sedan visa honom sin erkänsla.»

»Min bäste Fredrik, du blir verkligen allt för
vältalig! Saken var helt enkelt den, att jag företog
några dumdristiga operationer. Jag, en medicine kandidat,
som blott hade att berömma mig af ett och ett halft
års tjenst vid serafimerlasarettet och ett par somrars
praktik vid vissa regementsmöten, der jag fick profva
min konst på våra kraftfulla soldater.»

»Men de två åren i Amerika gåfvo säkerligen så
trägen tjenstgöring, att de kunde räknas som dubbla,»
menade fröken.

Nu syntes för första gången ett af dessa sällsynta
småleenden, som kunde upplysa den unge läkarens hela
personlighet. Han hade under hela samtalet sällan tagit
sina ögon från Mariana, liksom om han studerat
hennes ansigte. Det var dock icke ett af dessa ansigten,
som folk vänder sig om på gatan för att ännu en gång
se, och det var icke ett hufvud, omgifvet af gyllene

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free