- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
334

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kanske sjutton eller aderton år,» inföll konsuln,
helt oskyldigt fastnande i snaran.

»Ja, det kunde man tro,» återtog fru Jutta, fattande
silfverkannan, »men hon är verkligm nitton år alla
redan.»

Som ingen svarade, fortfor Jutta, medan hon fylde
kopparna :

»Huru gammal är vår lilla fröken?»

»Jag är också nitton år,» svarade Mariana i vanlig
ton, men ett snödoft öfver kindens rosor tycktes
antyda, att hon misstänkte något för fru konsulinnan
mindre fördelaktigt, så mycket mer, som vid hennes
återkomst från trädgården brefvet legat nedblåst på
mattan.

»Har fröken redan fyllt sitt år?»

»Ja.»

»Nyligen, om jag törs fråga?»

Mariana slog upp den fulla, djupa blicken från de
sköna ögonen och, låtande den stadigt hvila på fru
konsulinnan, svarade hon okonstladt: »Det är i dag min
födelsedag.»

»I det fallet,» utbrast Lademir så hastigt, att Jutta
ej hann passa in något svar, »skall jag sätta mig i
gång efter en bukett för Bellas räkning.»

»Och jag,» tilläde konsuln, utan att rådfråga sin
hustrus ögon, »gör sällskap, för att lilla Signe ej skall
behöfva afundas sin syster.»

»Tag då på samma gång,» inföll konsulinnan,
alldeles häpen öfver sin svågers artighet, »en för min
räkning också.»

»Fredrik,» svarade Lademir, »må göra efter behag

— jag belastar mig ej med någon kommission.»

Herrarne voro snart försvunna. Och på aftonen
fick Mariana mottaga genom småflickorna två de
vackraste buketter, men den, som Bella lemnade, var dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free