- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
337

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna omstörtning, in i det dödvatten, som allt mer
och mer vidgar sig omkring mig. Så var din stolta
slägt emot oss, icke din fader. Han, den hedersmannen,
sittande på sin lilla gårdslapp, tyckte ej, att min fader,
godsegaren, var ovärdig ett befryndande, men jag
minnes tyvärr, att ingen mera fann partiet konvenabelt.

Emellertid har jag nu behof af att säga dig två
saker, den ena, att jag aktar dig alltför högt, ätt
någonsin den ovärdiga tanken skulle falla mig in, att min
förändrade ställning åstadkommit ditt beslut; den andra,
att mitt af naturen spänstiga sinne tillförsäkrar mig,
att, hvilka smärtor jag än måste utstå, jag aldrig tappar
mitt mod, ännu mindre mig sjelf. Och hade du älskat
mig, så hade du också kunnat vänta en fem till sex
år ännu på ’din Hugo, såsom det en gång hette, ty
vid den tiden har jag nog fått min farkost i klart,
lef-vande vatten igen.

Kanske har du rätt. Du har blifvit så oändligt
förnuftig för hvarje år. Kanske ha vi båda att göra
bekantskap med en annan, en ny känsla. Jag
uppkallar denna tröst, som emellertid ej visar sig från någon
ridderlig sida, men den jag dock behöfver... Ack,
besinna dig ändå, Mariana, innan du sänder mig den
talisman, jag bäfvar att återfå, och anse det löna
mödan att läsa mellan raderna af detta bref. (

Hvad helst du gör, så var dock säker, att om tiden
än en gång skiftar sina blad och du skulle behöfva en
vän, du kan räkna på att finna honom i

Hugo Löfvendal.»

Denna gång läste Mariana verkligen mellan raderna.
Ja, det föll till och med några tårar på detta bref, som
hon varmt värderade. Men hon ändrade sig icke. Man
fick ej leka med ett sådant band.

Hon beslöt att genast skrifva svaret.

Carlén. II.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free