- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
339

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min? Kom ihåg, att vi voro två barn, som lekt med
hvarandra från första barndomen, men Jtt tiden för lek
och barnslighet nu är slutad!

Alltid, dyre Hugo, skall mitt intresse för dig lefva
varmt inom mig, och jag vet, att icke heller du helt
och hållet glömmer, utan med intresse tänker på

Mariana.

P. S. Jag har det rätt bra i den familj, jag vistas
hos. Arbete är alltid bättre än beroende. Mitt lif bör
i öfrigt följa nutiden och bli praktiskt —
känslosamheten är gammalmodig.»

Denna natt satt Mariana mycket längre uppe, än
tills hon afslutat sitt bref. Hon behöfde skjuta väl bort
allt bränsle, som ännu låg qvar vid tröskeln af det
flydda tidskiftet, innan hon kunde ordentligt få tillsluta
dörren mellan det och det nya. Men detta bränsle var
både qvistigt och segt, och huru hon lade det, stack
hon sig alltid på något, ty det egensinniga minnet var
alltid tillreds att visa henne åtskilliga moraliska
förseelser såväl mot sunda förnuftet, som emot den
kristliga, sköna försoningsläran.

Hennes allvarliga tankar och minnen togo denna
riktning:

»Att man nödvändigt, äfven i det tarfligaste lif
skall ha så mycket att ångra. En rättskaffens dotter
hoppas jag att jag var, fast jag, tyvärr, icke var så
innerligt öm, som jag borde. Men hvarför var jag
ej det, då mitt hjerta är både känsligt och varmt?
Det kom deraf, att pappa benämde allt sådant för
enfaldigt pjåsk. Han var alltid vid godt lynne, blott
ingenting fattades vid bordet, och pipan, brädspelet,
tofflorna, tidningen och toddyvattnet voro i behörig
ordning. Han klappade mig då mekaniskt och kallade
mig, så hvem som helst hörde det, sin snälla flicka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free