- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
344

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett slående uttryck af att helt lefvande vilja stiga ned
från densamma.

»Jo, ser ni, enligt min sagesman, har hon
genomgått en liten, anständig skärseld i sin egen mosters hus.
öfversten är sjelf en god och rättskaffens hedersgubbe,
som hade tillräcklig förmögenhet att taga afsked, då den
erforderliga graden var uppnådd, men fru öfverstinnany
som lyckats öfvertyga de enfaldiga, att hon är ett helgon
af mildhet, emedan hennes ömma kattfasoner svära mot
mannens okruserliga, gammaldags militäriska skick, hon
lät sin systerdotter på alla upptänkliga sätt skjutas åt
sidan, dels för att göra hvarje slags
kammarjungfru-tjenster åt hennes egna döttrar och henne sjelf, dels
och förnämligast för att hon icke skulle fördunkla sina
förnäma kusiner.»

»Men,» inföll den unge herrn, som sett henne i
kyrkan, »hvarför lät hon så använda sig? Hon tycks
minsann icke tillhöra de enfaldiga?»

»Hon var troligen för stolt och likgiltig. Dessutom
var hennes medgörlighet kanhända ett slags försoning
för den ångest, hon dagligen, emot sin vilja, måste se
tanten undergå, så snart sonen, herr kammarjunkarn,
var på sina långbesök. Öfverstinnan fruktade alltid, att
det eljest så föraktade partiet, fröken någon dag skulle
ingå, blefve brutet för sonens skull, som tydligt var
beredd att fria till henne, hvilket ögonblick hon varit
disponerad att höra.»

»Aha,» utbrast doktorn, i det han gjorde en helt
tvär vändning. »Det var kanske orsaken, hvarför hon
bröt sin trolofning.»

»Kors, för tusan, har hon brutit med sin kunglig
sekter? Om Silverlo drömt om det, tror jag icke, att
han friat till hennes kusin. Men bestämdt har hon ej
gjort slut för kammarjunkarns skull! Hon tycktes ej
ens tåla honom och var äfven oändligt svalt fästad vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free