- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
346

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ett så lugnt och sansadt handlag, skulle sköta
henne.»

»Det var då inte klokt,» sade Lademir, medan han
utbytte sammetsblusen mot bonjouren.

»Och icke synnerligen uppmärksamt mot den unga
damen,» dristade löjtnant Wilhelm Björnberger —
(Marianas historiograf) att infalla. »Hon kan ju också
bli offer för febern och sin välvilja.» För sig sjelf
tilläde den godmodige mannen: »Nu kommer hon säkert
ej till bröllopet. — Då ger jag marskalkskapet på båten.
Den der fröken Eugenie skall det ej lyckas Silverlo att
prångla på mig.»

Inom några minuter voro samtliga herrarne skingrade.

Hemma i huset höll emellertid frun med det »friska
humöret» på att bannande förklara för guvernanten, att
hon, genom sin ovarsamhet att upptaga och bära lilla
Signe halfva natten, förkylt henne, så att det blifvit
fläckfeber.

En röst, som ej var den tilltalades, hördes nu från
dörren:

»Du har ditt eget sätt att vara tacksam, min kära
svägerska.»

»Lademir, har da blifvit kallad?»

»Ja, af mig, kära Jutta, på vår gamle läkares
bestämda tillsägelse. Men jag skulle i alla händelser gjort
det,» yttrade konsuln med en så manhaftig min, att
Jutta tog ett steg tillbaka, och det blef två, då han,
vändande sig till Mariana, hjertligt tilläde: »Jag hoppas,
att fröken ädelmodigt förlåter en stackars mors oro.»

»Må herr konsuln vara obekymrad,» svarade den
unga flickan och drog sig tillbaka till sitt eget rum, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free