- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
351

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så stodo sakerna, då Lademir reste, men när han
efter något mer än en månad återkom, voro de sorgligt
förändrade. Lilla Signe var visst uppe nu, men hon
gret och ropade på Bella, som ej mer ville vakna. Och
Bella skulle aldrig lyfta sina ögon mot jordens sol, ty
hon bestrålades nu af en långt skönare.

Ett par dagar efter den unge doktorns afresa hade
Bellas sjukdom plötsligt ändrat karaktär och då var det
Jutta, som, orimlig i sin häftiga ångest, anklagade
Lademir, för det han lemnat sina närmaste åt den
gamle doktorn, som icke följt med sin vetenskaps
utsträckta framsteg. Han kunde ju rakt ingenting uträtta.

Den stackars faderns sorg var tyst, men djup, och
han var alltför god att med ett enda ord erinra sin
hustru om den stolthet, hvarmed hon afvisat tanken på
att taga Lademir i anspråk som läkare.

Men det blef än värre, ty innan lilla Bellas goda
ängel bar hennes själ upp till himmelen, hade modern
upptagit smittan och var i ett mycket svårt stadium,
då svågern återkom och hade sin första konsultation
med doktor Carlholm, andre stadsläkaren, som delvis
öfvertagit sin gamle medbroders patienter i konsulns hem.

Men Jutta kämpade sig igenom, och under denna
tid lärde hon att till fullo uppskatta Marianas karaktär
och sinnesstyrka. Hon tålde knapt någon annan hos
sig, och förgäfves talade båda, ja, stundom alla tre
doktorerna och äfven maken, mot den verkliga
grymheten att ej göra afseende på, att detta var den tredje
sjuksängen, fröken vakat vid. Mariana lugnade då sjelf
den sjuka, hvars oroliga ögon besvuro den förut
smädade guvernanten att ej öfvergifva henne. Och Marianas
krafter nådde också jemt till den dag, Jutta lemnade
sängen, men då bäddades emellertid den fjerde
sjuksängen, och Jutta bad nu natt och dag, att det ej måtte
bli en dödssäng, ty då — hon upphörde aldrig att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free