- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
356

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herr doktorn har städse visat mig en så uppriktig
vänskap, att det alls icke besvärar mig, i fall ni intresserar
er för att läsa det.»

»Det skulle jag visst vara intresserad af, men det
vore ogranlaga af mig att mottaga ett sådant
förtroendebevis. »

»Tveka ej. Det gläder mig, att ni fattar mitt
erbjudande som ett bevis på förtroende. Det är ett sådant,
framkalladt af den humana och redbara karaktär, jag
länge sedan lärt mig värdera hos er.»

»Nåväl, jag skall då icke längre krusa.» Han
fattade brefvet med en hastig rörelse, men genomläste
det ej lika hastigt. Då han återlemnade det, låg en helt
blossande rodnad öfver hans ansigte, och han sade med
klangfullare stämma än någonsin: »Må Gud gifva sin
välsignelse till den hederlige gossens lycka! Jag har nu
insett, att han aldrig skulle funnit den med er, emedan
ni aldrig kunnat finna den med honom. Och jag tror
icke, att denna fleråriga förlofning alstrat ringaste skymt
af det farliga förhållande, som vid många brutna
förbindelser borde vara plågsamt att minnas!»

»Hvad menar ni?» frågade Mariana tydligt förvånad.
»Mitt plågsammaste minne har varit, att jag så länge
tvekade och öfverlade, innan jag beslöt att bryta ett
band, ingånget medan jag var så godt som barn.»

»Jag menade, att förlofningar äro mig i allmänhet
motbjudande och att min roman, i fall jag skulle få
någon, måste börja med vigseln.»

»Men,» svarade Mariana skrattande, »ni kan ju
icke komma till vigseln utan föregående förlofning?»

»Naturligtvis måste jag väl på något sätt söka fria.
Men jag försäkrar, att så fort jag lyckats få ja, skall
det gå raskt undan. Ty förlofningen är ett onaturligt
tillstånd.»

»Onaturligt — det var ett starkt uttryck!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free