- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
362

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lefvande växter gaf både skugga och doft. Hon var nu
betydligt starkare, än för en vecka sedan, hvarför hon
äfven föresatt sig att med allra första sjelf taga hand
om den affar, hennes beredvillige läkare alldeles syntes
hafva glömt bort. Han hade icke ens en enda gång
varit synlig under dessa åtta dagar.

»Men det är ju naturligt,» försvarade hon honom
mot sitt eget missnöje, »att han ej onödigtvis spiller
bort en tid, som så många menniskor taga i anspråk.»

Hon satte sig i en af sofforna, drog till sig ett litet
sybord och började arbeta på ett broderi, men det första
bladet hade ännu icke blifvit fullbordadt, då det gick i
salsdörren, och — nästa sekund hade hon den
sen-fardige kommissionären framför sig.

Innan han talat ett ord, satte han sig bredvid henne
i soffan.

»Nå, säg mig fiu, om fröken varit mycket ond på
mig för dröjsmålet?»

»Huru skulle jag kunnat tillåta mig något sådant?
Det går icke fort med en dylik sak, och jag gissar, att
ingenting låtit finna sig. >

»Jo, nog har något låtit finna sig, men jag fruktar,
att detta ej anstår fröken.»

»Om herr doktorn anser platsen passande, anser
jag mig kunna antaga, att den också är passande.»

»Hvad det beträffar, vågar jag ingenting afgöra.
Men jag bör genast ärligt säga, att det icke blir fråga
om guvernantskap ... Ack, släpp nu det der arbetet!
Jag har behof af, att fröken ser en smula uppmuntrande
på mig, eljest begriper jag icke, på hvad sätt jag skall
komma fram med mitt förslag.»

Mariana falde arbetet och vände sig helt och hållet
emot honom. Hennes ädla ansigte uttryckte en lätt,
blyg förvirring, men det låg ett mildt och varmt
skimmer deröfver och detta blef allt tydligare, då hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free