Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
observerade uttrycket i hans, hvilket återspeglade en oro,
nästan en ångest, som var mycket karaktäristisk för ett
så manligt och sjelfständigt ansigte. Emellertid
betraktade henne de stora, svarta ögonen allvarligt forskande,
medan handen mekaniskt virade på det mörka skägget.
Så fortgick det några ögonblick.
Då sade han tvärt.
»Gissar ni ej, hvad jag har att bjuda er?»
Hon kunde ej nu möta hans blick.
»Är det icke fråga om platsen?»
Han smålog uttrycksfullt.
»Plats, om ni så nödvändigt vill.»
»Som hvad?»
»Som skaparinna af en hederlig mans hela husliga
lycka och lif, som hans hustru.»
»Åh,» utbrast hon med ett helt och hållet
för-vandladt uttryck, med en obeherskad, föraktlig,
obeveklig rörelse af gränslös stolthet, »ni vågar föreslå mig,
att taga plats som er hustru! Det är för ädelmodigt
mot en qvinna, hvilken ni bestämdt icke älskar, då ni
så talar till henne.»
Doktorn lyckades med ens att återtaga hela sitt
beherskande lugn.
»Jag vet icke,» sade han, »om jag älskar er på
det sätt, som bör vara högsta måttet, då en man ställer
en sådan begäran till en qvinna, ty den vetenskap,
hvaruti jag på senare tiden fördjupat mig, har jag
hittills icke behöft sysselsätta mig med. Men deremot
kan jag med fullaste sanning försäkra er om min
öfver-tygelse, att jag aldrig kan bli lycklig med någon annan
hustru än er.»
»Ni är mycket god och, ångrande min nyss visade
häftighet, försäkrar jag, att jag vet att värdera hvarje
ert ord, men jag måste vara lika öppenhjertig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
