- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
369

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den Jutta. den Jutta! Man skall gifta sig för
främmande, för att kunna ge middagar, supéer, baler etc.
Det är afskyvärdt! Och så kallar hon mig en sjelfvisk
och obelefvad man, som kommer att med odrägliga
pretentioner alldeles trötta ut min hustru, och att du,
ädelstenen i min lefnadskrona, skämde bort din egen
framtid genom att hålla dig neutral... Tänk, om hon
sett mitt bref och ditt svar!

Men, Gud vare lof, du upphörde i lagom tid att
vara neutral, du sade helt gladt och vackert: ’Käraste
Jutta, om jag så der genast inkräktar på min mans
område, så ger jag honom ju ett afvigt inträdeskort
till det nya lifvet. Jag är alldeles viss, att Lademir
just behöfver ett sådant antal steg, då han går i djupa
funderingar öfver någon särskild sjukdomskasus, en
betänklig operation, en vetenskaplig tvistighet eller
kompositionen för en ny tafla. Dessutom, när det ena af
de två tillkomna rummen är ett magnifikt förmak, kan
det yttre mycket väl anordnas till en liten matsal. Vi
tänka ej ha stora middagar, än mindre
danstillställningar. Men då en läkare, som gift, alltid bör lefva något
med i sällskapsverlden, så skola vi ha en och annan
musiksoaré, och då upplåtes helgedomen för fri entrée
och det blir min sak att visa gästerna, hur trefligt det
är att trängas litet i matrummet, helst damerna kunna
serveras i förmaket’. Kan nu någon fåstmö i vishet
mäta sig med min egen? Ingen! Jag har upprepat
hela din mening, icke för att af beräkning erinra dig
om den, utan för att låta dig fatta, hur djupt den
verkade på mig. Jutta tyckte, att du var beklagansvärdt
narraktig i stället för vis, men Juttas åskådningsförmåga
i frågor, der det högre, allvarliga och det alldagliga
elementet mötas, är så inskränkt, att hon ej ens
reflekterar öfver deras sammanhang.

Carlén. II. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free