Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO.
Under äktenskapets första blomsterperiod.
är en afton i slutet af mars månad.
I doktor Myntzings stora arbetsrum, med två
fönster åt gatan och två åt sjösidan, lyser månen med
mäktig glans in genom de senare och kastar sin breda
silfverflod icke blott öfver den mörkröda mattan, utan
ock öfver de hvita grupperna och de från sina förgylda
ramar, liksom ur en mystisk förtrollning, framblickande
figurerna. I taket hänger en mångarmad lampa, hvars
rosenröda sken leker med månstrålarna och derjemte
belyser en man och en qvinna, hvilka, sittande tysta
hand i hand, betrakta ömsom hvarandra och ömsom
det uppslagna pianot, deras enda förtrogna, hvars toner
snart voro ämnade att blanda sig med deras röster,
hvilka vid de fria aftonstunderna så harmoniskt
sammansmälte, förklarande andra toner, hvilka endast
klingade inom dem i deras hjertans djup.
»Du ser nu, min Mariana, huru fullkomligt rätt
jag hade i min fasta tro på vår lycka, den du skapat.
I kärlekens maktförhållanden finnes ingenting jemförligt
med iron. ’0m du endast tror’, säger Jesus i sin
gudomligt sköna kärlekslära, ’så sker dig, som du vill’.
Kanske uttalar jag ej orden precis efter lydelsen, men
bestämdt efter andan. Och är icke denna tröstrika
tanke äfven din?... Hvilka skatter ha vi ej samlat
under dessa sex månader!»
»Skatter,» svarade hustrun, »icke blott för detta
lifvet. Men vi böra icke glömma apostelns ord, att
tron utan gemingar är död. Vi ha ännu ej haft den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
