Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men det är grymt förödmjukande att minnas, det
jag i ett sådant fall (om än blott en minut) tvekat och
förmått känna ett lumpet högmodsstygn. Den
mensk-liga naturen öppnar ofta för oss oväntade djup...
Nej... detta går ej an, se nu på klockan, du narrar
mig ju att försumma mina pligter. Klaga sedan aldrig
öfver, att jag icke är en medgörlig man, och behåll
dina nödfallsmedgifvanden. Jag fordrar endast sådana,
som din öfvertygelse skänker mig.»
»Det skall jag komma ihåg.»
De smålogo mot hvarandra, och den trofasta
omfamningen var knapt gifven, förr än tamburklockan
tillkännagaf, att någon af patienterna blifvit otålig.
11.
Molnet.
^|jji^et var icke fullt en vecka efter denna afton, då
doktorn, mycket uttröttad efter en hel natts vaka,
hemkommit och efter en tidig middag (ty han måste
snart åter bort) kastat sig på soffan i sängkammaren,
för att få en stunds nödig hvila.
»Låt för allt i verlden ingen störa mig,» hade han
sagt till sin hustru, då han tog sin tillflykt från
arbetsrummet till denna fristad.
»Nej, icke så vida jag kan förekomma det,»
svarade hon och smög ut i förmaket, der hon, sittande i
gungstolen med en bok i handen, bevakade dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
