- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
377

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig ledsen genom meddelandet af ett rykte, som redan
gör sin rond i staden.»

»Jag kunde ej ana, att det icke var bekant här
först och främst, men nog synes nu, att Lademir
känner det.»

»Ja, käraste Mariana, det var just om detta,
stackars Fredrik måste tala med mig. Det är dock bästa
hopp om, att en cession skall kunna förebyggas. Men
två sådana svåra fallissement på en gång äro nästan
mer, än en köpman oförberedt kan stå ut med, helst
när han samma år haft flera andra förluster, och det
har Fredrik haft.»

»Det allra värsta, som sätter en hop sinnen i
alteration, är den omständigheten, att konsul Myntzing,
till följd af sin erkända redbarhet, fått emottaga en hel
del förtroenden af insatta penningar, synnerligen, såsom
det sägs, af knapt försedda enkefruar.»

»Ja, min käre Björnberger, det der ingifver äfven
mig en djup oro. Men går du redan, broder? Mariana,
beder du icke vår vän att stanna och dricka te?»

»Nej, naturligtvis icke. Kaptenen skall supera hos
eder chef i afton — och du är ju äfven inbjuden.»

»Det har jag, min själ, glömt. Gör min ursäkt,
hedersbroder. Den upptages nog nådigt, då ryktet om
Fredriks olycka redan är spridt så vidt omkring.»

Strax härefter voro makarna ensamma.

»Jag vill gerna dricka mitt te i ro,» sade
doktorn och såg med en viss öm tvekan på sin hustru. —
»Är det färdigt?»

»Genast.»

Så snart teservisen åter var uttagen, tog
Lademir en ganska lång promenad i arbetsrummet. Men
plötsligt fattade han Marianas hand och sade hjertligt:
»Du gjorde klokt i att följa mig hit in. Förmaket har
ej något så varmt och förtroligt med sig, som min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free