- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
379

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Med fyrtiotusen kronor till den hjelp, han från
annat håll kan påräkna, påstår han sig kunna reda
svårigheterna, om ej flera jobsposter komma.»

»Och du vill sätta halfva din förmögenhet på detta
ovissa kort.»

»Det är icke fullt halfva. Men jag förstår, att du
icke känner med mina känslor. Hvad skulle det icke
bli för mig, om han nu förklaras i konkurstillstånd!
En så vek natur som hans! Han skulle komma att gå
omkring som en skugga, tryckt af ångest för alla de
obemedlade, hvilka fått lida genom honom. Jag tycker
mig redan se det bleka ansigtet, den böjda gestalten,
den skygga, undvikande blicken och jag erfar också
redan något af den marterande förebråelse, jag skulle
göra mig, om jag läte min faders son gå ohulpen från
min dörr.»

»Jag tror det nog, min Lademir, jag tror det
fullkomligt och derför tvekar jag. Men jag måste uppfylla
min pligt och erinra dig om våra förhoppningar. Du
är ej mer den oberoende ungkarlen.»

»Sant, älskade, jag vet det väl. I annat fall hade
ej Fredrik behöft vänta på mitt svar ända till i morgon
bittida. Men, min kära, lilla hustru, jag hoppas till
Gud, att om du skänker mig en son, han icke skall så
vanslägtas, att han med kallt blod i ådrorna kunde se
sin broder, om han skulle komma att ega någon, gå
sin undergång till mötes... kunde han det, vore han
hvarken din eller min son, och jag skulle icke vilja
kännas vid honom. Och oroa dig nu för all del icke
öfver, att jag blef litet häftig. Det var orätt, ty du
handlade i din pligt helt naturligt.»

»Tack,» svarade hon med ett matt småleende, »jag
inser, att jag ej bör fresta ditt tålamod längre. Men
en sak väntar jag af ditt ljusa förstånd, den, att du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free