- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
382

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

just glad, att jag var den ende, som icke med
strömmen drog emot honom.»

Under allt detta gick doktorn sin lugna väg fram,
tackade med varm andakt Gud för den förstfödde sonen,
lärde allt högre värdera sin hustrus förstånd, som han
naturligtvis icke kunde underlåta att ibland sätta på
vissa prof, och mottog med stolt förtjusning en
ytter-ligare Guds gåfva i sin andre son. Nu var tvååriga
bröllopsdagen firad, och både mannen och hustrun
började inom sig frukta, att en lycka, som framgick med
så raska steg, icke gerna kunde fortsätta sitt lopp, utan
att peka på urvisaren och timmen, der lifvets vexlingar
skulle börja att låta känna sig.

Under den förgångna tiden hade man mycket sällan
talat om det stora lånet. Men från Marianas sida var
detta endast granlagenhet — en afvaktande hållning,
ty icke en enda timme trodde hon på skimret af de
såpbubblor, som fågnade hennes make. Också var det
med det utsöktast behagliga väsende hon delade hans
triumferande glädje, då han kom och visade henne, att
Fredrik betalt halfårsräntan.

En oförsigtig hustru skulle begagnat tillfället att
säga: »Ja, huru länge varar det!» Men Mariana var
lycklig af den lycka, som strålade i den så tillgifne
broderns ögon.

Ett ibland doktorns allra utvaldaste nöjen var att
instruera sin äldste herr son i broderskärlekens vackra
mysterium, och just samma oktoberafton, på hvilken
den lilla husliga romanen återknytes, ville han bevisa
ynglingen Lave, på andra året gammal, att han borde
låna sin lysande silfverskramla åt lille bror, som den
tydligt föll i ögonen. Men då* den unge junkem icke
visade sig hågad för uppoffringen, tog fadern skallran
och satte den mellan den minste piltens fingrar. Gossen
såg helt allvarsamt på fadern, men teg stilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free