- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
383

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ser du, Mariana,» utbrast doktorn helt lycklig*
»han förstår, hvad jag vill lära honom. Men, ack, hvad
gör ungersvennen nu?» Med ett slags despotiskt lugn
rycker han skallran tillbaka, utstötande ett enda ord,
men det ordet låter’som — »mm». Och se’n tittar
han fadern med ett äkta jovialiskt barnskratt rakt i
ansigtet.

Nu såg doktorn helt slagen ut. »Kära hustrur
hvad tänker du om denna demonstration?»

»Jag tänker, min älskade, att det blir bäst, att du
väntar med dina experiment, till dess hjertats instinkt
öfvervinner den instinkt, som nu endast är naturdriftens.
Dessutom var det ju fråga om ett sonligi lydnadsprof,
och oppositionen gälde dig.»

»Det har du min själ alldeles rätt i, och det var
ett stolt gry i pojken, som här gjorde sig gällande.».

»Nå, om du nu är tillfredsstäld, så låt mig berätta
dig, hvem som varit här.»

»Björnberger, kan jag tänka, på uppvaktning hos
gudson med en ny silfverskallra och hos modem med
blomsterbukett. Jag ser den nog. Kaptenen är en
farlig karl, akta dig!» tilläde han leende.

»Du misstager dig, den der buketten är icke från
’vår gemensamme vän’. Jutta hade den med sig från
deras trädgård, då hon tidigt på eftermiddagen var här.
Hon kom för att bedja mig i morgon taga vård om
lilla Signe. Du vet, att der åter skall bli
guvernant-byte — och både konsuln och konsulinnan skola på
landshöfdingens stora middag.»

»Men dit skola ju vi också, huru kan du då taga
hand om Signe?»

»Jutta trodde, att jag icke skulle gå.»

»Det var eget. Hon antog då, hvad som alls icke
fallit mig in.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free