Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se ditt eget broderliga beteende liksom rättfärdigadt
af en högre helgd, än blott pligt. — Men har du samma
förtroende till mig, som vid början af vårt äktenskap,
så tala fritt.»
»Tusen gånger mer förtroende. Och hvad du just
nu sade, visar mig både ditt mod och din kärleks högre
fördragsamhet. Men om du tror, att det hos mig varit
brist på moraliskt mod, att jag icke längesedan
meddelat dig min sista uppoffring, så gör du mig orätt
Det inträffade några svårigheter för Fredrik just strax
efter lille Fredriks födelse. Det var omöjligt att just
då tala med dig om affärer, och sedan har jag tyckt,
att du väl kunde behöfva ditt lugn. Tyvärr, var detta
sista lån de reserverade tiotusen kronor, som jag förra
gången undandrog honom. — Hvad säger du nu?»
Mariana såg först på sina barn och kastade sedan
en hjeltemodig blick på mannen, i det hon svarade:
»Jag skulle illa fylla min pligt som maka, ifall jag just
nu i första rummet tänkte på något annat, än din
ömma omtanke för mig. Jag visste utom dess, att den
känsla, som band dig vid Fredrik, kunde komma att
föra dig nästan till det yttersta. Om olyckan derför nu
inträffar, så beklagar jag djupt, kanske djupast din bror.
Huru skall han ej lida af att ha inkastat dig i
svårigheter, hvars vigt det skulle vara både brottsligt och
lättsinnigt att underkänna! Men, Gud vare lofvad, du
har din tjenst, din praktik i staden, räntan på ditt
återstående kapital och regementsläkaretjensten i perspektiv;
dessutom det förnämsta: ditt aktade, fläckfria namn.
Nog skola vi berga oss och ännu åter komma på grön
qvist, innan barnens uppfostran behöfver större medel.»
»Mariana, du glömmer det bästa jag eger. Om
jag vid vår siste lille pilts födelse — då du var så
sjuk — förlorat dig, då hade jag gjort en förlust, som
hvarken år eller arbete kunnat ersätta. Nu må man
Corlén. II.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
