- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
387

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu var således tiden inne att uppgöra allt och om
möjligt få något att dela.

Men hvad allmänheten ej hann kommentera på
förhand, skedde méd fördubblad liflighet sedan. Jutta
blef nu ett allmänt ämne för klander derför, att hon
och hennes man (den senare visst icke frivilligt) visat
sig hos landshöfdingens, och fru konsulinnan hade ej
haft försyn att, snart sagdt, vara den elegantaste damen ;
och med hvilken gränslös kontenans sedan hon
uppträdde : pratande och skämtande, ironiserande och
taktlös! Den helsosamma förbättring, hennes lynne rönt
någon tid efter lilla Bellas död, hade längesedan
försvunnit, och hennes humör var mer »friskt» än
någonsin.

Hvad beträffade den olycklige konsuln, så lästes
hans betryck tvärt igenom hans godmodighet, och trots
hustruns ständigt varnande blickar smög han fram, som
en skugga, och erhöll allmänt deltagande.

Men den, som icke fick fröjda sig åt ens minsta
deltagande, det var herr doktorn, som »blickande tvärt
igenom folk med sina kalla ögon, icke tillät hvarken
prat eller minsta beklagande hänsyftning». Till och
med om en och annan förtroligare »bror» ropade emot
honom: »Hedersvän, det här var då sjelfvaste hin till
olycka, men hur tusan har du kunnat låta öfvertala
dig till din egen ruin?» så svarade doktorn helt
likgiltigt: »Ursäkta mig, min bror, jag har litet brådtom
i dag. Man behöfver mig på flera håll, än jag räcker till.»

»Mjukå tjenare, min stolte herre,» sade den der
»brodern» då för sig sjelf, »gratulerar till den ökade
praktiken, den torde min själ behöfvas.»

Och nog bar Lademir upp sin stora motgång för
närvarande. Han hade verkligen knapt tid att tänka
djupare på den, ty det fans ett annat bekymmer, som
upptog såväl hvarje ledigt ögonblick, som hela hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free