- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
392

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som betäckte hans med så beskyddande ömhet älskade
broder. Hit vallfärdade ofta i de mörka aftonstunderna
Lademir, ty här kunde han osedd gifva rum åt de
sorgliga tankar, som tryckte honom och dem han, så
vidt möjligt var, sökte beherska i det dagliga lifvet.

Hans hustru började dock i hemlighet bäfva for
hans sinnesstämning. Hon beräknade fullt riktigt, att
som han aldrig varit van vid något slags
besparings-system till följd af behoj\ så skulle allra ringaste försök
i den vägen uppväcka hos honom helt andra intryck än
hos dem, hvilka länge sett förminskade tillgångar, ja,
rent af fattigdom rakt i ansigtet. Mariana hade för sin
man aldrig varit ett mera uppfriskande sällskap än nu,
men hon var derjemte mycket nöjd, då någon herre af
deras umgänge kom, särdeles kapten Björnberger, som
under ett långvarigt schackparti lyckades upptaga honom.

Utan att kaptenen och Mariana utbytt tankar öfver
hennes oro, märkte dock den först nämde, trofaste
vännen den unga hustruns ångest och bemödade sig att
tjena henne utan ord.

Mariana ville icke ens för sig sjelf tillstå, att hon
någon gång tvekat vid bedömandet af sin mans styrka
att bära motgången, allra hälst en sådan, som han sjelf
skapat, fastän sådana voro minst lätta. Men hon såg
mer än väl, att han var långt ifrån typen för någon
romanhjelte. Han blef nu icke blott retlig och ömtålig,
han fick äfven i allmänhet namn för retlighet hos sina
patienter. Icke heller voro hans aftnar i hemmet vidare
upptagna af musikaliska förströelser eller vetenskapligt
skriftställeri, och hade han ett par lediga timmar under
dagsljuset, såg man honom aldrig mer vid staffliet.
Derpå stod, öfvertäckt, en halflardig målning, för hvilken
hans äldste lille son varit modell. Nu mätte han blott
golfvet med sina steg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free