- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
393

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förut, innan den svåra stöten inträffade, sålde
Lademir åtskilliga af sina taflor och lät väl betala sig,
just emedan han ej var i behof af penningarna. Nu
deremot ville han icke höra talas om en förtjenst af
detta slags arbete. I staden funnos dock mecenater,
som velat betala honom rätt betydligt for en tafla, men
det fans ingen enda, som ville riskera att blifva afsnäst,
om han frågade honom, ty Lademir skulle numera
betraktat en sådan fråga som en förolämpning. Det sades,
att en rik, ogift dam bedt honom att, såsom en gunst,
måla hennes porträtt, men han yttrade då med
afskräc-kande skärpa: »Fröken misstager sig på mitt yrke, jag
är läkare — alldeles ingenting vidare.»

När det led emot våren, tilltog Lademirs tunga
sinnesstämning, och Mariana kunde ej misstaga sig om,
att någon tillökning i hans bekymmer egt rum, men
hvaruti den bestod, var hon ej i stånd att begripa, då
hon visste, att hans återstående förmögenhet, också
omkring femtiotusen riksdaler, låg i mycket säkra aktier,
i ett betydande, gammalt företag, hvilket drefs med
stora verkstäder.

»Min dyre Lademir,» sade hon en afton, då hon
fått en passande förevändning att inleda ämnet, »Jutta
var här i förmiddags för att bedja om min förbön hos
dig i en sak, som hon rent af sörjer öfver. Men du
lärer ha varit så bitter mot henne, att hon är rädd
för dig.»

»Jaså, kan den damen bli rädd för något! Hvaroni
är frågan? Du borde kanske ej åtagit dig den.»

»Hvarför icke det? Jag känner mig så smickrad
af, när någon tror, att jag har en smula inflytande hos
min man.» Och hon smålog så varmt, så behagfullt,
att ett litet solsken gick öfver hennes makes ansigte.

»Min stackars Mariana!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free