Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens och det djerfva framåtskridandets dagar ha sig
sakerna annorlunda. Om de unga damerna äro sjuka,
nödgas de naturligtvis vara hemma för doktorn, men
eljest händer det, att mor och far totalt ensamma få
representera familjen. Frågar då husfadern sin äkta
hälft: ’Hvar är Mina?1 så svarar gemålen med en half
suck: ’Du vet väl, min vän, att hennes sista, trägna
studier till folkskolelärarinneplatsen, som hon redan har
löfte på, upptaga henne; Sofi, som snart är utexaminerad
till telegrafist, har lektion och Stefana är på professor
T—s föreläsning, hon reser ju, stackars barn, nästa
vecka med sina kamrater, de två andra seminaristerna,
till Stockholm. Och derför!’ ’Ja, derför, min vän,’
suckar fadern, ’är aftonbrasan och tebordet utan lif...’
För min del fann jag detta tal fullkomligt i sin ordning.
Hvart tager det ljufva familjelifvet vägen? Jag har sjelf
på Stockholms gator mött unga seminarister med en
hållning så hurtig och ett sätt så innerligt förvillande
manhaftigt, att jag velat ropa ’god dag, hedersbror, i
stället för ’ödmjukaste tjenare, nådig fröken’.»
»Men hvad tänker kapten på, som är så efter
sin tid?»
»Jag tänker på min blifvande hustru, som jag inte
ser till; ty vid nästa visit på annat ställe är äldre dottern
ännu icke kommen från räkenskaperna i sparbanken,
och den yngre icke från hushållsskolan. För resten är
det eviga sammankomster. Icke står heller den
tillkommande att finna vid balerna, då, förstås, de unga
damerna afskaka lärdoms- och emancipationsdammet,
för att söka ikläda sig behagens och älskvärdhetens
rustning. Men att söka är ej alltid att finna. De i
hvardagslag förbisedda gracerna låta ej lega ut sig som
hjelpmadamer för vissa tillfallen, och hvad är den största
qvinliga skönhet utan det qvinliga behaget... Nej, jag
påstår, att våra dagars realism dödat all idealism.»
Carlén. II. 2G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
