- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
403

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

få bugt på, då någonting skrämde djuret och... hvad
skall jag säga mer? . . . Häst och ryttare föllo på en
gång mot ett upplag af sten, och doktorn, som aldrig
släpt tygeln, kom under.»

»Död kanske?» hviskade den unga hustrun med en
stämma, dof af fasa.

»Nej, nej, men skadad. Man kan ännu ej säga till
hvilken grad. För närvarande är han utan sans, men
man för honom hem, ej till lazarettet. Låt oss genast
ordna en säng med madrasser i hans stora rum. Här
fordras kraft och skyndsamhet. De båda andra
doktorerna äro eftersända.»

»Jag har kraft — Gud och min kärlek skola bistå
mig...»

Och Gud och hennes kärlek bistodo henne. Hon
mottog sjelf det sorgliga tåget och var i den grad mäktig
af sans, att hon fick doktorernas löfte att med tillbörlig
hjelp blifva sin makes verkliga sjuksköterska. Venstra
armen och venstra benet voro afbrutna, och ett svårt
slag hade träffat hufvudet; dock befans, vid
undersökningen af de starkt blödande såren, ingen lifsfara för
hand. Han var blott döfvad. Då sansen fullt återkom,
såg han med en blick af oändlig ömhet på sin Mariana.
»Du är stark,» hviskade han. »Tack! Det är ingenting
farligt...»

Och något rätt farligt blef det ej heller, men
långvarigt och tålamodspröfvande för den verksamme
mannen, som nu tyckte sig hafva rättighet att vara litet
kinkig.

»Icke derför, min tåliga, söta Mariana,» sade han
en dag, »att jag icke med bästa mod skulle ligga här
och pinas, om jag hade råd att för vetenskapens bästa
bestå mig en personlig sjukdomskurs, men nu har jag
icke allenast en biträdande doktor att löna, utan min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free