- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
404

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

praktik afstannar; och när det lägges till alla våra öfriga
motgångar, så inser du sjelf...»

»Att du nu har full rätt till en smula retlighet,»
svarade hustrun med det allra hjertligaste leende.

»Och vidare inser du,», återtog han, i det han med
den friska armen drog till sig hennes hufvud, »att du i
sjelfva verket ändå kom att taga plats som hustru.
Mins du, hur ond du blef vid vårt första kärleksgnabb:
då var det du, som var retlig.»

»Ja, hvad ville du väl begära på den tiden! Men
jag var säker på, att jag skulle bli annorlunda (och
något sådant skref jag äfven i mitt afskedsbref till Hugo),
då jag lärt mig rätt fatta kärlekens evangelium.»

»Det var ett vackert, tänkvärdt uttryck, som du,
Gud vare derför prisad, satt i ädel utöfning och väl får
än ytterligare anlita, ty vi bli ju rätt snart rent af
fattiga.»

»En öfvergående affarsförmörkelse får du icke, min
älskling, gifva namn af fattigdom, och hvad beträffar,
att din enskilda praktik skulle för framtiden komma att
lida, finnes ej ringaste skäl att antaga det. Alla dina
frupatienter för detta täfla om att uppvakta dig med
alla slags läckerheter, och sedan komma ju konsultationer
hit till dig.»

»Ja, men för den saken blir du tvungen att lemna
ditt förmak och din lilla matsal åt den nådiga,
enke-grefliga damen, som hyrt dem.»

»Det beklagar jag mig visst icke öfver. Det är ju
en opåräknad förtjenst, och i öfrigt var jag glad öfver,
att ha den förevändningen, för att slippa mottaga min
kusin Eugenie i inackordering. Sedan den hedersmannen
öfversten och min tant så hastigt följts åt i döden, tycker
jag, det var ogranlaga af kapten Silverlo och hans fru
i synnerhet att sätta i fråga för systern ett annat hus,
än deras eget.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free