Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir nog narraktig att ingå på något så genomlöjligt,
som skild förmögenhet. Karlen ser helt modem ut,
men i det fallet går han ej in i de nya ideema, — just
den enda, som jag för min del skulle gå in på.»
»Det der,» utbrast Lademir, »försonar mig med
affären. Jag är förmodligen en svart själ, ty jag
tillstår, att jag icke skulle se illa på, om Fredriks
efterträdare blefve hans hämnare. Nå, min lilla Mariana
fann således saken himmelsskriande?»
»Ja, särdelés för din del. Hon fruktade, att du
skulle taga dig den mycket nära.»
»I första ögonblicket slog den mig, men på det
hela var det att vänta. Kom nu och var vittne till,
hur jag skall förvåna min hustru! Nu förstår jagT
hvarför fru Jutta ändtligen ville ha lilla Signe till
pensionen på landet. Då var jag emot detta, i trots af de
jemnåriga kamraterna; nu är jag nöjd, och framdeles
skall flickan vara hos oss.»
»Jag har ej tillfälle att följa med dig hem, broder.
Jag ville blott förbereda dig.»
»Ja, det var klokt! Men glöm icke, att du i
öfver-morgon hemtar fröken! Jag räknar på dig.»
»Naturligtvis.»
Det var tre dagar efter doktorns första promenad,
och sedan dess hade han fått en så sträng praktik, att
ingen tycktes minnas, att han varit skild från denna
praktik nära tre månader. Och nu på sjelfva aftonen
var han ute för stor konsultation.
Inne i hans helgedom gick Mariana i allt annat än
behaglig sinnesstämning fram och åter. Den minsta af
de små gossarne var hängsjuk och grät, så fort det
märktes, att modern ville släppa ned honom, och unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
