- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
413

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja visst, barnet har stark feber — lägg honom
för all del genast.»

»Men hvar då?»

»Hvar? Naturligtvis i hans egen, lilla säng i
sängkammaren.»

»Vi ha ingen tillgång till den. Eugenie, som var
alldeles förbi efter resan, ligger på sängkammarsoffan
och sofver. Jag visste väl, att du hellre såg barnen
här, än henne i full sömn bland dina många materialier.»

»Så obehagligt! Nu inser jag, att det var tusan
så dumt, att jag gick och, dig oåtspord, lofvade gamla
grefvinnan rummen till veckans slut.»

»Det, som du måhända anser allra värst, är, att
den frihet, du tog dig att icke begära mitt utslag, dyre
vän, nu har föranledt mig att handla på lika sätt.»
Mariana smålog visserligen, men hjertat bultade rätt
hårdt.

»Du har nu väl aldrig lofvat nådig fröken att
försöka beveka mig att taga emot henne här inne. För
resten kan jag och Lave ligga i ytterrummet.»

»Det vet du ju vore omöjligt, såsom der nu ser ut,
men jag har varit alldeles nödsakad, ehuru jag icke
begriper, huru det skall gå till, att bjuda ett par
främmande till i morgon afton, och dertill främmande med
pretention, som tyckas ha bespetsat sig på ett varmt
mottagande.»

»Men, min vän, huru kan du, eljest sjelfva
klokheten, kasta oss in i ett sådant bryderi?» Doktorns
rynkade ögonbryn och den missnöjda blick, som
träffade hustrun, talade nog. »Nå, hvem helst du bjudit,
blir du helt enkelt nödsakad att gifva återbud,» tilläde
han med en eftertryckligare ton, än den, han någonsin
begagnat.

»Du borde väl först, dyre Lademir, fråga hvem,
som varit här. Jag är, som du vet, alltid färdig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free