- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
414

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifva efter, men denna gång väntar jag med all
säkerhet, att du icke ställer för mig saken brydsammare,
än den i sig sjelf är.»

»Åhå, hvilken främmande har du då haft?»

»Hugo.»

»Hvad säger du, din forne trolofvade! Det var då
ett sannskyldigt gement spektakel, att han skulle inträffa
just nu.»

»Och icke ensam, han har med sig sin franska fru.»

»Allt bättre och bättre! Hvad säger du om det
här, Björnberger?»

»Jag säger, att du borde heta Björn i stället för
din gamle vän, som riktigt blygs öfver, huru väl du
just nu representerar första halfvan af namnet. Har
din hustru icke haft ett tillräckligt obehag af att just
nu få taga emot sin afskedade fästman? Hvad kan för
ett gift fruntimmer vara ovälkomnare, och det vid en
husoreda till?»

»Det medgifves, min egen Mariana, att din här
närvarande beundrare, ehuru idealist, kan tala ur skägget,
och det medgifves äfven, att han har rätt. Men om nu
detta är ett faktum, så är äfven det ett faktum, att jag,
vid min heder, icke begriper, huru du skall ställa till,
för att få ihop en ordentlig supé, med ett sjukt barn,
en främmande husgäst, som jag ännu icke sett, intet
matrum, blott en jungfru i köket och, så vida jag vet,
kassan ej särdeles välförsedd. Men tala nu om, huru
det var, min stackars lilla hustru.»

Mariana skildrade sin belägenhet i tamburen och
den hjelp, hon haft af sin äldste herr son och det funna
päronet, hvilket för en liten stund höll sonen numro
två i lugn. Och nu kom doktorn i skratt och godt
humör, och sedan började en rådplägning, hvari kapten
Wilhelm utbad sig att få vara ordförande, alldenstund
han hade öfverraskat sig sjelf med en lysande idé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free