- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
415

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nåväl?» frågade värden och värdinnan på en

gång.

»Då jag gick igenom dina uppsatser, under det du
var sjuk, broder Lademir, och jag skulle söka få in
försummade läkarearvoden, var det bland andra
källarmästaren Roth, som ej gjort sin skyldighet. Han
lof-vade att genast betala, men det blef ej af. Nu synes
mig ingenting vara enklare, än att beställa en delikat
supé hos honom, och låta uppduka den i yttre rummet,
som vi med litet besvär förvandla till matsal, sedan vi
fått frökens hela packning på något vindskontor och
placerat diverse från mig hemtade växter här och hvar.
Hvad sägs om denna propos?»

»Att du är den makalösaste och snillrikaste vän,
som en fru i hushållsnöd kan påträffa! Också skall
jag sjelf i morgon bittida, då jag går ut, icke blott
beställa supén med nödigt vin — som han dessutom förut
skickat — utan jag skall äfven uppvakta det franska
herrskapet och så hyggligt, som möjligt, presentera mig
for min för detta rival med gemål. Och, kära Mariana,
du kan väl äfven bjuda Jutta. Jag vet ju ännu
ingenting om hennes planer, och nu torde det vara tid att
få veta något om fröken. Efter pilten har somnat i ditt
knä, så lägg honom sakta här i soffan; jag har min
pläd att breda öfver honom!»

»Låt mig först få tacka kaptenen för hans
makalösa idé!» Hon räckte den käre vännen sin hand, som
han med ett slags ödmjuk förtjusning förde till sina
väldiga mustascher.

Han hyste ej ett uns hemlig passion för broder
Lademirs hustru, men han var en så ridderlig själ, att
han mot qvinnor och barn kände sig uppfordrad till
hvarje bevis på ömhet; dessutom utgjorde Mariana
hans ideal för den blifvande makan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free