- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
416

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Lyckligtvis sofver Eugenie ännu, annars hade hon
väl hörts af,» sade Mariana. »Men det är tid att
tänka på tebordet, och allt för väl är, att det
åtminstone får husrum i herr doktorns stora salong. Men
hvad tyckte kapten Wilhelm om Eugenie?»

»Ja, det vet jag rakt inte. Hon var så trött och
ängslig att bara få komma till hvila. Ledsen såg hon
ock ut och kanske äfven en smula stött och en smula
misslynt öfver, att ej doktorn sjelf eller hans fru hemtat
henne. Jag tror emellertid ej,» tilläde han med
betydligt sänkt röst, »att hon är så ’älskligt intrikat’, som
Silverlo skrifver till mig.»

»Åh, vi få hjelpas åt att uppfostra henne,» menade
doktorn. »Men borde du ej titta in till henne nu, kära
Mariana.»

»Hon skall få vara i fred, tills tebordet är klart.
Jag skyndar ut och ser efter, om Sofi har i ordning.»

Och Sofia, husets raska tjenarinna, hade allt så
färdigt, att brickan redan stod pålastad och tekitteln
fräste, medan doktorns springsven och dörrvaktare, en
ungdom på aderton år, lydande namnet Tolle, höll på
att skura knifvarna och messingsteköket.

Inom en qvarts timme var bordet uppdukadt under
ett slags berså af stora, höga, bredbladiga växter. Och
nu i det strålande ljuset från kronan, som vackert
belyste de röda gardinerna, de hvita bilderna och den
oändliga mängden af konstföremål, såg denna salong
verkligen präktig och inbjudande ut.

»Se så, nu hemtar jag gästen!» sade Mariana,
leende af belåtenhet. Men hon hann ej vända sig om,
innan dörren från sängkammaren öppnades och en ung,
mycket blond dam, af hvad som kallas ett särdeles
förnämt utseende, trädde in, icke med lätta, gratiösa steg,
utan med stolt och stel gång och hållning. Det ljusa,
silkesfina håret, högt uppsatt öfver hjessan och samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free