- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
423

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före värden, utmärkte, var kaptenen, som hon hade
svårt att släppa ifrån sig och endast gaf frihet, då hon
såg sin man, på hvilken hon ej var det ringaste
svartsjuk, blott närma sig hennes förtjusande syster. Ville
han då (en reminiscens från fordom) lyelpa Mariana
vid teboridet, der han blott lätt språkade med henne,
så ropade hon sin värd och påstod, att de tillsamman
blefvo nödsakade att bevaka sina i fara sväfvande
rättigheter.

Efter tedrickningens slut började andra afdelningen
af programet med en munter krigssång, föredragen af
kapten Björnberger på ett nationelt och roligt sätt.
Derefter lät fröken Eugenie höra sin vackra och väl
utbildade stämma. Men mest förtjustes sällskapet af
den duett, som doktorn och hans fru utförde
tillsamman. Hvarken herr Hugo eller hans gemål läto höra
sig, men de förstodo att bedöma och glädja sig åt,
hvad de hörde, och doktorns praktröst fick tjenstgöra
åtskilliga gånger, innan den lifvade franska damen ville
anse sig ha fått nog.

»O, Mariana, jag ser, hur lycklig du är! Jag vet,
att det funnits åtskilliga moln och att du haft en lång
sjukvård, men allt är öfvervunnet af det ’kärlekens
evangelium’, som du en gång skref om.»

»Du har rätt, gode Hugo, och jag gissar, att det
evangeliet ej är dig obekant. Din hustru är så vacker,
förtrollande och dig tillgifven, att du är lycklig, du
äfven.»

»Ja!» sade han sakta. »Jag är lycklig, och man
får vara nöjd, om man också ej kan kalla sig den
lyckligaste. *

Denna gång var det Lademir, som, af rent
medlidande för den franska gemålens rodnad och oroliga
ansigtsspel, under det hon obesväradt sökte underhålla
sig med fru Jutta, afbröt herr Hugos samtal med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free