- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
430

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prindp dessa påfund om gift qvinnas eganderätt till
något annat, än gemensamhet i allt.»

»Men då det går illa för männen, skulle de ju i
annat fall bli utfattiga.»

»Nå, är det kanske icke billigt, då andra bli
utfattiga för dem? Jag skryter icke med förfinade känslor,
men jag tycker det skulle kännas som en börda att
äta helgdagskost, medan kanske flera af de förlorande
få lefva på den allra tarfligaste hvardagskost. I fall
man vågar (förstås oss emellan) häntyda på herr
dok-torn och hans fru, så lära de nog fått förändra mycket.
De nödgas hyra ut sina rum, taga en inackordering,
ha blott en tjenarinna, och hustrun betalar med
försakelser af alla slag, som barnsköterska, sjuksköterska
och kokerska, att hon blef hugnad, trots sin fattigdom,
med en förmögen mans val. Herr doktorn lärer
troligen icke veta hälften af hvad hon med gladt och
godt mod underkastar sig. Sådan bör en fattig hustru
vara. Dylika egenskaper, som ej köpas för pengar,
kan en man värdera.»

»Hon är således en mönsterhustru?»

»Ja, på visst sätt, ty, efter hvad jag låtit berätta
mig, hörer hon till det sällsynta slags qvinnor, som ej
förebrår mannen, hvad han kan ha företagit.
Naturligtvis afrådde hon honom från den två gånger
förnyade och misslyckade lånaffären, men pinar honom
det oaktadt ej, hvad jag fruktar, att du, min bästa
Jutta, skulle ha de bästa anlag för.»

»Du talar ovärdigt om mig. Och dessutom vore
det ju en gränslös skilnad.»

»Naturligtvis! Emedan du fört penningar i boet,
tror du dig ha en betald rättighet att... Men vi skola
ej gå längre i den här konversation. Du bör endast
erinra dig den för framtiden och vara säker på, att
vid olycksfall — som ju kunna inträffa under hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free