- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
433

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer han till korta. Erinra dig det, då du i
eftermiddag talar med honom, och dölj icke, hvad du vet,
nemligen att jag aldrig i evighet egnar mitt sträfsamma
lif åt en qvinna, som skall ha en särskild makt i boet.
Må enkor och ogifta fruntimmer i
förmögenhetsförhållanden vara sjelfmyndiga, men sådant förlikar sig ej
med en hustrus pligter i öfrigt. Och är qvinnan
be-gåfvad med qvinnans rätta hjerta, så blir det i alla fall
inkonseqvenser. Jag menar, att alla skrifna paragrafer
strykas öfver, då hustrun lider för makens nöd. Hvilken
hustru, om hon älskar, skulle kunna dervidlag döda sina
känslor?»

»Du uppskakar mig onödigtvis. Men Gud vet, att
det blir svårt att tala om detta för Lademir.» Hon
tänkte på den stund, då salig Fredrik på sina knän
förgäfves anropat henne och doktorn utanför dörren
af-hört svaret.

»Lugna dig. Jag vill ej längre föra min talan i
denna orimliga fråga. Mins blott, att din frihet ännu
ej är fängslad.»

Han kysste skäligen flygtigt hennes hand, tog sin
hatt och gick, utan att ens se sig tillbaka.

Jutta var ensam.

»Gud i himlen, hvad jag är olycklig i detta
förhållande! Hvarför skall jag vara så rysligt betagen i
den mannen? Hans djerfva oförsynthet borde bota min
dårskap, .men den tvärtom håller mig starkare fången.
Stackars, dyre Fredrik, hvad han var mild och ändå —
ändå...»

Jutta hade kanske aldrig, hvarken under sin makes
lifstid eller efter hans död, tänkt så varmt på honom.
»Han var ädel och mig af hjertat tillgifven! Men
Bernhard har blott uppriktighetens och ärlighetens
för-tjenst, om det ens är en förtjenst.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free