Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vågar ej vara uppriktig.»
»Jo, var det!»
»Nå väl, jag tycker icke synnerligen om alla dessa
skrytsamma intressen. De äro verkligen för goda att
vara modesaker och, öfvade i tysthet, välförtjenta af
erkännande, framför allt äro de mig långt kärare, än
att se fruntimren ingå i manliga arbeten, men jag finner
dock hemmets hushållsskola skönast.»
»Kapten är mycket ensidig. När man i öfrigt är
ogift...»
»Så förmodar jag, ett ungt fruntimmer någon gång
tänker på att gifta sig, och då man har för ögonen ett
sådant exempel, som fröken har, så är den skolan
mycket god. Huru vackert vore det ej, om fröken
hjelpte doktorinnan med ett och annat! Härnäst, jag
får äran följa fröken på promenad, skola vi medtaga
lilla Lave, han är en sådan hurtig liten rustare.»
»Jag har annoterat i minnet kaptens råd, de äro
väl menade, om än öfverraskande.»
»Ja, tro det första och fördrag det senare. Jag är
en gammal ungkarl, som damerna ej räkna så noga
med.»
Fröken tappade sin förnäma min och smålog ganska
behagligt.
Eftermiddagen var inne.
Kaffet hade i dag blifvit serveradt af min
»älskvärdaste kusin», som doktorn af förvåning yttrade, när
unga fröken tog kannan från Mariana och påstod, att
den serveringen, liksom teet, skulle blifva hennes bestyr,
om det tilläts. Men snart vinkade doktorn sin svägerska
till den enskilda konferensen och Mariana gick med
Eugenie in i sängkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
