- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
440

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Gudskelof, att du i morgon får ditt eget rum,»
sade Mariana.

»Ja, det här har i synnerhet varit obeqvämt for
dig och din man. Och jag skall gerna hjelpa dig att
rusta allt i ordning.»

»Ack, tack, jag ser, att jag icke förut rätt känt
dig, kära Eugenie, och att du har ett ädelt hjerta. Vi
få lefva som systrar.»

»Ja, snälla Mariana, jag skulle få för tråkigt utan
all verksamhet.»

Vid samma tid framhviskade Jutta sin tillkommande
herres barbariska åsigter i fråga om mitt och ditt.

»Han är åtminstone ingen hycklare,» sade doktorn,
skrattande åt sin svägerskas besvärade förtroende.

»Åh, hvad det beträffar, fattas ingenting, men hvad
skall jag taga mig till? Du blir troligen sårad på din
brors vägnar, om jag gifver efter.»

»Icke just på min brors, snarare på dina egna
vägnar. Kan du, med dina bestämda principer om
sakens rättskaffenhet, låta rent af skrämma dig till
eftergift ?»

»Bäste Lademir, om jag nu visar mig svag, så är
det måhända derför, att jag inom mig erkänner, att
jag en gång varit... varit för litet svag.»

»Det var väl, kära Jutta, att du nyttjade ordet
’måhända’, hvilket torde betyda din egen osäkerhet om
förklaringens fulla värde. Jag antager således, att du
gerna ville öfvertyga mig, att din svaghet härflöte af ett
bättre skäl, än den gör. Men det tjenar till intet att
förkläda sanningen, som rätt och slätt är den, att du
är så intagen af din friare, att, trots hans gränslösa
ogranlagenhet att hota dig med brytning, du ej har
kraft eller vilja att motstå honom.»

Nu måste Jutta taga till näsduken, och en halfhög
snyftning bevekte svågern till en mindre skarp ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free