Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, min stackars vän, icke kan jag hindra digT
du är myndig.»
»Ja visst! Men det skulle gränslöst smärta mig,
om du sedan icke vill se och umgås med mig.»
»Det blir nog väl, så framt din blifvande man icke
lägger sig emot, att jag får lilla Signes del uttagen och
af mig placerad. Jag hoppas du är tillräckligt mor, att
icke fela i den pligten! Om några dagar talar jag med
mannen.»
»Och han, liksom jag, skall gå in på dina förslag.
Hjertligt tack!»
ariana, första hjeltinnan, har nu genomgått en
hel kapitelföljd n sin hvardagsroman», men
derunder har ingenting berört de strängar i qvinnans
hjerta, hvilka ega sin egen varnande dallring. Allt har
varit öppet. Hon har haft tillfälle visa sin karaktär,
sitt hustrusinne, sin pligttrogenhet och sin fulla kärlek.
Hon har således haft på sin hand alla de chancer, som
kunde tjena till att framställa henne som en ädel och
högsinnad maka — förmåner, hvilka icke alltid blifva
gifta qvinnor medgifna. Men något fattades henne.
Hon hade icke genomgått ett visst eldprof, som
hustrur, då det ligger i deras väg, bära med mindre
21.
Nyttan af två gamla ordspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
