- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
444

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag håller med om den fara, som ligger fördold
bakom ordspråket. Vete tusan, om ej en äkta man,
oskyldigt misstänkt, kunde i harmen råka komma i håg,
att det finnes något, som kallas förbjuden frukt! Men
här står jag och pratar bort tiden om rena dumheter.
Jag tror icke alls på Juttas svartsjuka, då kunde ju du
lika så väl bli svartsjuk på alla lilla kusins narraktiga
uppmärksamheter för mig. Emellertid bör du varna
Jutta, ty hon är vida mer kär nu, än hon någonsin
var i stackars Fredrik. Och så farväl, min englaengel!»

Då dörren blifvit väl stängd, sjönk Mariana ned i
soffhörnet och började grubbla på sin mans nyhet och
kommentarier till densamma. Skulle det vara möjligt,
att han genomskådat hennes hemlighet och gifvit henne
en beräknad vink? Nej, det vore omöjligt, att hon så
kunnat förråda sig, och att han i det fallet förmått tala
på detta obesvärade sätt! Men ändå! Nej, nej, jag
vill icke förgås af blygsel? Jag vill det icke och skall
det icke. Men det låter ej förneka sig, att han liksom
medgaf, hvad någon, jag minnes ej hvem, skrifvit, »att
det är för mycket begärdt att på samma gång vara en
man och ett helgon».

I nästa ögonblick hördes andra steg. Kapten
Vilhelm kom just lagom.

Tänk om, hette det nu, Eugenies konster och
ständiga, onödiga omsorger och dans med barnen vid
skym-ningsbrasan i atelieren endast voro tillstälda för
Björnbergers räkning! Nej, kanske stundom, men icke alltid*
det säga hennes färgskiftningar.

»Jag kan helsa från doktorn, som jag nyss mötte,»
sade kaptenen, i det han helt lugnt satte sig ned. »Han
sade, att jag just skulle komma till pass, för att skingra
en liten smula dåligt lynne. Hvem har åstadkommit
det?»

»Just kaptenen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free