Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kan i alla fall icke låta bli ätt nämna något,
emedan kaptenen, som jag trodde icke kunde bli ond
på ett fruntimmer, en dag förtjuste mig genom att bli
nästan ursinnig öfver min skrattlust.
Doktorn hade nämligen stält upp till skärskådande
en teckning, föreställande en mycket huslig scen,
hvar-uti han, vid oförutsedd hemkomst, öfverraskade sin
gemål i köket. Hon, med förskräckt utseende och
upp-lyftad kjortel, vändande sig med vispen i hand från
spiseln, de små pysarne sittande nära ’snälla mamma’
på golfvet, den ene hållande på att niva (rifva) på ett
litet rifjern, den andre att tö ta i en liten mortel, i
fonden jungfrun med strykjernet i ena hand och en
barn-chemise i den andra — doktorn i bakgrunden —
förtjusande, förtrollande, helt och hållet natural-poesi.
Tänk eder nu den hederlige Vilhelm, vår
gemen-samme vän, med tårar i ögonen betraktande detta
hänförande motiv för en tafla! Jag måste skratta eller
qväfvas. Så skratta då, om det är så rasande roligt’,
röt doktorn till, och Björnberger gaf mig en blick så
hemskt vild, att jag aldrig fattar, huru hans vänliga,
vattenblåa ögonspeglar kunde få fram en sådan blick
af vrede och förtviflan.
Ni äro ganska roliga, mina vänner, som inbilla er,
att kaptenens rapporter härflyta af svartsjuka; det är
så långt derifrån, att om Mariana vore svartsjuk, något,
som är himmelshögt skildt från hennes lugna sinne,
hvilket lefver endast i dagens bestyr, så skulle vår
kapten, blott och bart för att bespara henne ett lidande,
utan vidare tvekan anmäla sig som afnämare till den
ovärdiga varelse, som dristat i någon mån plåga
jordens ädlaste hustru. Det vore i alla fall ett nobelt sätt
att öfva en god gerning. Men ingen fara! Mariana
skall aldrig bereda mig denna fördel.
Carlén. II. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
