Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnat tillfället till någon djerfhet, begärt en kyss
eller dylikt, men jag hade icke mod att följa bruket,
utan tyckte det vara vackert, att jag tog hennes hand
och sade, att hon hade så vackra, rosenfärgade
fingerspetsar. Men då skulle du sett, huru hon ryckte handen
tillbaka på ett sätt, som om hon haft god lust att låta
sina fingerspetsar dansa kring mina öron.»
»Förträffligt,» utbrast doktorn leende. »Hvad hände
sedan?»
»Att hon började gråta och påstod, att jag inte
älskade henne.»
»Ja, ser du det, qvinnoma vilja nödvändigt höra,
att de åro älskade, och det är ju naturligt.»
»Det förnekar jag inte och jag tager Gud till vittne,
att jag ingenting hellre ville, än att rätt hjärtligt hålla
af henne. Men det blir alltid hennes sak att väcka
kärleken, och det sker ej på det här viset. Jag gick
mycket missnöjd den qvällen.»
»Nu komma vi till scenen n:o 2! Hvad
föranledde den?»
»Jo, det var hennes namnsdag, och jag begaf mig
till henne tidigt på förmiddagen med en vacker bukett.»
»Nå, det tyckte hon väl om?»
»Ja, hon blef förtjust, men olyckligtvis märkte hon
en bukett till, som jag ville lemna din fru.»
»Så dumt! Hvad hade Mariana att göra med
Eugenies namnsdag.»
»Vanan, ser du... Men jag fick under en hel
serie af orimligheter full upplysning om, att det nu fick
vara slut med ’uppvaktningarna’ hos doktorinnan. Jag
vore förlofvad och borde ej råka miste. Då gick jag
min väg harmsen. Är det klokt, det der?»
»Nej, icke synnerligen!»
»Nästa gång, då jag vågade häntyda på, att hon
icke borde så ofta gyckla med den nygifte mannen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
