- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
456

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksöm af elakhet oroa fru Jutta, blef hon så ond, att
jag nästan trodde mig se en liten furie. Det anstod
just mig, som ej ens kunde särskilja namnsdagar, att
gifva henne dylika råd! Hon tänkte göra, hvad hon
behagade, och skrattade åt Juttas enfald, liksom åt den
frihet, jag tagit mig.»

»Det var inte bra! Du borde då ha talat ur
skägget!»

»Ja, men ser du, så lugn jag än visade mig, var
jag inom mig ursinnig och hade jag ej beherskat mig,
hade det kunnat bära litet längre, än till skogen.»

»Nu återstår fjerde scenen, som lyckats drifvabort
dig i tre dagar.»

»Den var allvarsammast. Vi voro, som du minnes,
i onsdags på spektaklet.»

»Ja visst! Mariana mådde ej rätt bra, och derför
blef äfven jag hemma.»

»Men de två biljetterna, som du återlemnade och
som jag ännu höll i handen, då jag tog afsked af
henne efter vår förmiddagspromenad, föreslog hon mig
att lemna till två af officerskamraterna, på det vi skulle
få trefligt sällskap. Jag svarade ingenting, 4men
lem-nade i stället biljetterna till den stackars fattiga fru
Rosenberg och hennes dotter, såsom ett långt mer
passande sällskap för en ung flicka, som kommer ensam
med sin trolofvade!»

»Aha! Det smakade säkert icke.»

»Nej, på intet sätt. Då vi kommo in i logen och
jag presenterade damerna, som redan voro der, satte
hon på sig sin kalla, förnäma min. Men i den tro,
att fru Rosenberg med dotter utgjorde ett parti för sig
sjelf, frågade hon mig, hvarför de andra herrarne dröjde!
Jag väntar ingen/ svarade jag, ’de båda fruntimmer,
som jag presenterade, voro så goda att taga emot
biljetterna.’ — ’Men jag sade dig så tydligt, hvad jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free