- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
466

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord, afbedjande de små elaka skämt, som härflöto från
hennes något förvägna lynne.»

»Ack, store Gud, hvad kan jag mer begära?»
svarade kaptenen. »Tror du icke, käraste bror, att hon
studerat din hustrus sätt?»

»Jo, det är min fulla öfvertygelse.»

Nu rullade resvagnen bort med det blifvande äkta
paret. Afskedet hade varit hjertligt från alla sidor, men
bullret af vagnshjulen hade ännu icke afstannat, då
Lademir med en glädjesprittning genom hvarje åder
lyftade sin hustru högt från golfvet och svängde omT
lik en uppsluppen pojke.

»Se så,» ropade han, »nu tända vi eld i rökurnan
och taga bort alla osunda ångor från den här
förkollrade tiden! Det kännes precis, som om jag sluppit
ifrån en hel skeppundsvigt på hjertat.»

»Ja,» sade Mariana med en mer stilla hänförelse,
»vi kunna ej nog välsigna kapten, som rangerade allt
så väl.»

»Godt, men jag vill i främsta rummet bli
kompli-menterad för min underkur.»

»Hvad menar du?» frågade den unga hustrun med
hög purpur på kinderna. — »Hvilken kur?»

»Den, som du fick genomgå. Jag tror emellertid,
att jag är den förste läkare, som uppfunnit nyttan af
att kurera den svårast angripne patienten genom
ordinationer för en annan, mindre angripen.»

»Min dyre vän!» Hon såg bestört på sin man,
men vände vid hans leende genast bort ögonen.

»Huru kunde du hoppas,» sade han med outsäglig
ömhet i rösten, »att jag icke skulle genomskåda det
onda, hvaraf du led och tappert stred emot? Att tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free