- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
11

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon frändskap med drömmeri eller melankoli. Hans
stora stålgrå ögon blickade rakt fram på den unga
enkan, i det han utan all förlägenhet yttrade:

»Bästa Matilda — får jag ej säga så — det grep
mig en längtan att besöka dig, för att höra efter, om
du på något sätt behöfde mitt biträde i affarsväg. Vi
äro slägtingar, och ehuru personligen nya bekantskaper
för hvarandra, ber jag dig disponera öfVer min ringa
förmåga!»

Det är omöjligt att skildra Matildas bestörtning vid
ett dylikt tal. Affärer . . . var då denne man totalt
utan hjerta! Såg han ej hennes dödliga sorgbundenhet,
och mindes han icke ens, att han egt en hustru, ett
bam? Och denna näsvisa förtrolighet: »bästa Matilda>
och *du»! Han borde väl aldrig sagt annat än »min
svägerska» ... Nå, han skall blifva tuktad!

Och så hette det, i det hon med en lång, matt
blick betraktade den så djerfve, rättframme mannen:
»Min svåger, förlåt, att jag ännu icke ens kommit ihåg.
att ett sådant ord, som ordet affärer, existerar! Mitt
lif är sedan tre månader likt en ständigt tröttande
natt... Men kanske rör detta besök någon fråga i
arfsangelägenheter? Salig Ingeborgs lilla barn öfverlefde
henne ju.»

Herr Kennedy blef hvarken röd eller blek vid dessa
bittra ord. Han syntes icke ens förvånad och gaf ingen
vigt åt sin ton, då han svarade: »Jag hör, att jag talar
med ett fruntimmer, som midt under själens
nedtryck-ning ändå har bättre reda på vissa förhållanden, än
mången dam, hvars sinne är alldeles fritt. Det var
dock icke någon arfefråga för min del, jag hade i
tan-kame, och rätta orsaken till min erbjudna tjenst är...
men kanhända bör jag icke nämna den.»

Matilda kände sig på tvåfaldigt sätt kufvad, först
genom den allvarliga tillrättavisning, hon erhållit för sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free