- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
29

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänkte på Julius, på himlen, på detta andra lif, öfver
hvilket hon hittills så litet tänkt, ehuru hennes tankar
ofta dröjt dervid.

Hvad var det för underligt då, att hon ej hörde,
att salsdörren blifvit öppnad och att steg, icke starka
och hårda, utan lätta och varliga, nalkades öfver mattan
och stannade innanför förmaksdörren? Hon sjöng och
sjöng, hon tänkte och tänkte, tills hon, gråtande af en
smärta, som icke var trötthetens, icke heller sorgens,
utan en genomgripande lifsväckelse, lät hufvudet
nedsjunka mot bröstet.

Då lade sig helt sakta och mildt en arm öfver
hennes axel, och en röst, så varm och god, hviskade:
»Tack... det var mig innerligen kärt att få höra den
lilla sångfågeln!»

»Robert... du här redan!» Hon flög upp, och
med ens var den vackra visionen, hon haft, försvunnen.
Hon stod åter inne i det kalla affilrslifvets isande
atmos-fer, men hon skydde den icke nu: hon tvärtom
längtade att uttala sin mening.

»Du säger mig icke välkommen!» återtog Robert,
och en viss misslynthet gömde sig i tonen.

»Förlåt mig, min bäste svåger, men din ankomst
jagade, som billigt var, på flykten det lilla svärmeri,
hvaråt jag i ensamheten öfverlemnade mig.» .

»Men du säger mig ju ändå icke välkommen!»

Matilda kände en riktig istadighet inom sig mot att
uttala ordet »välkommen». Ingen hade visat henne ett
mera sant deltagande, än han, men det hade icke skett
ridderligt: det hade varit ett hårdt, redligt, öfverlägset
deltagande.

»Jag skall springa ut och säga till om ljus!» sade
hon och skyndade mot dörren. Men innan hon hann
den, hade han fattat hennes hand och yttrat:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free