Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var så mild, så mjuk: den påminde om hennes sköna
sångstämma.
öfverraskad tryckte Robert den lilla sammetsfina
handen till sina läppar. »Matilda,» sade han glädtigt,
»vi bli nog vänner med tiden! Jag tror, att du någon
gång skall tänka vänligt på mig, då jag lemnat Sverige.»
»Men hvad,» svarade hon, rodnande öfver den
trygga hjertligheten i hans språk, »skall du då göra i
England?»
»Jag hade i alla hänseenden ämnat mig öfver något
segare i följd af familjförbindelser. Nu kallas jag dit
än skyndsammare, emedan en värderad slägting vill se
mig före sin död. Jag vet, att han ihågkommit mig i
sitt testamente. Som yngling har jag förut vistats i
hans hus, men jag skulle ha gjort min far en stor sorg,
om jag icke återvändt hem. Dessutom var jag redan
förlofvad.»
»Och kommer du verkligen åter? Kanske upptaga
dig de nya affärerna så helt och hållet, att du glömmer
afsluta de gamla, som du qvarlemnat.»
»Åh, frukta icke det! Om tre månader skall jag
bestämdt vara här att bringa till slut dina affärer. Jag
skall till och med på förhand sända dig några ord derom.»
I detta ögonblick inkom tebrickan, så att Matilda
fick något att syssla med.
Robert såg på sitt ur. »Åh, bevars, en hel
half-timme förliden! Jag får således ta teet i flygten och
sedan med postmästaren, som jag redan träffat, söka
upp Minny. Jag reser på morgonen.»
»Detta är således afsked?»
»Ja, och då jag återkommer, säger du...»
»... välkommen!» .
»Nå, det litar jag på!» Han tryckte båda hennes
händer och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
