- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
75

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hennes opassande skick, hennes djerfva och
dårhus-messiga tilltag, som du ödmjukligen förbiser.»

Sonen svarade ej ett ord. Han endast tilläste
skrif-bvrån och lemnade nyckeln åt modern, som med en
ond rörelse emottog den.

»Ja, ja,» sade hon, »du är lefvande död... eljest
skulle du väl någon gång låta reta dig, du också. Hon
har ju nu blifvit totalt kollrig, sedan det här ursinniga
påfundet kom upp, att äfven fruntimmer få ordentligt
studera... Gud hjelpe oss för den tid vi lefva i — jo,
det ville jag att salig öfversten skulle hafva sett...
Högskola . . . högskolefond . .. högskolebazar . . .
Kommer jag ut i väfkammarn och skall se på drällen, har
väfverskan så brådt, att hon knapt får tid att svara,
för unga hennes nåd skall hafva serveterna med sig,
då hon reser uppåt Stockholm till högskolebazarri ...
Kommer jag förbi husmamsellen, så ser hon icke om
jag tappar snusdosan midt för näsan på henne: hon
håller på med tre dussin barnklädningar, som skola gå
samma väg som serveterna . . . och kommer jag ut på
bakgården och vill fråga hönsen hvarför de ej värpa
så att jag får fårska ägg till frukosten, är jag säker att
deras kackel betyder, att hvarken de eller en enda
höna på hela godset vågar värpa förrän närmare tiden
till hennes nåds resa — ty hon måste hafva friska ägg
med sig till högskolebazarn.»

Nu var öfverstinnan nästan öfvertygad om att hon
skulle få se någon liknelse till ett leende på sin sons
läppar. Hon hade ju nu gjort sig så stor möda att
bortblanda korten, men lika gerna kunde hon hafva
väntat att få se någon personlighet i den vackra
gipsgruppen under spegeln börja le emot henne.

Det var hvarken i går eller i förgår, hvarken i år
eller i fjol, någon menniska kunde erinra sig hafva
sett ett leende upplysa kapten Mauritz’ vackra, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free