Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag behöfde den, och hade den takten att sjelf meddela
honom att det stackars kräket icke velat hvarken äta
eller dricka, så att jag af tvång ... du förstår slutet,
fastän du icke blir uppvaktad med sådan finhet.»
»Desto bättre!»
»Jaså, du finner din gemåls metod bättre . . . Men
säg, har du gifvit henne tillåtelse att draga ihop ett
möte här?»
»Hon har underrättat mig om sin afsigt.»
»Och dermed har du nöjt dig? Ja, ja, jag ser hur
det är — du börjar åter grubbla på det gamla.»
Vid dessa ord ryckte sonen till, liksom modern
vidrört honom med ett glödande jern.
öfverstinnan låtsade ingenting se och ämnade åter
draga fram någon maxim från sitt mönsteräktenskap,
då lätta fruntimmerssteg jemte små hoppande barnsteg
läto höra sig i förmaket.
»Kors, Pauline redan hemma så tidigt på
eftermiddagen!» öfverstinnan drog sig med en obegripligt snr
min ännu ett stycke från skrifbyrån.
Det var verkligen kapten Mauritz’ hustru som
inträdde med en liten två års son vid handen.
Pauline var ingen skönhet, men ett mera friskt
och pikant ansigte än hennes, der godhet, värdighet,
klokhet och bestämdhet uppenbarades, var svårt att
iinna. Medelstor till växten, icke öfverdrifvet smärt och
luftig, men med harmoniska proportioner och väl
uppburen, syntes Paulines figur lika intagande som hennes
ansigte.
Vi skola dock icke genast göra hennes personliga
bekantskap. Innan vi gå vidare, måste vi kasta blicken
tillbaka i familjens historia och se hur det bar till att
Pauline blef sin mans hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
