- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
90

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dag under hans frånvaro ankom postväskan,
och ehuru inspektören icke var van att öppna den,
gjorde han det nu för ett särskildt brefs skull, som han
väntade. * De öfriga brefven lemnade han till Pauline,
som han mötte i förstugan, tänkande att den, som var
betrodd hufvudboken, nog också var betrodd att lägga
postväskans innehåll på kaptenens bord.

Men skulle väl Mauritz hafva gillat denna logik?
Troligen icke.

Med en hemlig häpnad, en underlig ångest,
betrak-tade Pauline ett bref, som hade den mest klena
utanskrift af fruntimmershand... stora, osäkra bokstäfverT
förnamnet två gånger skrifvet, kuvertet hopskrynkladt
och förseglingen anbragt med en knapp eller något
dylikt. Rädd att blifva sedd, medan hon betraktade
detta utan tvifvel sorgliga budskap från någon, som
Pauline efter sin ankomst till huset aldrig hört nämnas,
men om hvilken hon förut hört talas, skyndade hon
att insticka det bland bref och tidningar och flydde upp
till sig liksom hon gjort något illa.

Denna eftermiddag var hon en mycket efterlåten
och tankspridd lärarinna, och då lilla Karin smekande
bad att få lof en halftimma tidigare, kände hon en
verklig lättnad och satte sig vid fönstret för att lyssna
efter kapten Mauritz’ åkdon. Men han kom först sent
på aftonen och visade sig ej förrän följande middag
vid bordet, och då var det synligt på hans ansigte, att
bakom islagret én förtviflans kamp arbetade...

Veckor förgingo härefter innan molnen började
lätta upp. Men då kom ett nytt likadant bref, som
orsakade att han blef hård och frånstötande i sitt
väsende. Endast hans lilla brorsdotter kunde nu nalkas
honom. Han tog henne på sina knän, smekte hennes
ljusa lockar och kallade henne sakta »Karina» efter
modern; och han betraktade henne med en blick liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free