Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin kom i dörren och med en hög hviskning
förkunnade: »Det är tant som kommer!» Han kände inom
sig att det var hon.
»Stanna du hos farmor, mitt barn!» Och i ett
nu var kaptenen ute och vid vagnen i samma stund
den stannade.
Den första blick, som han bytte med sin hustru,
innefattade för henne en seger, hvilken hon gömde i
sitt hjerta. Den blick deremot, som han erhöll, var
så olik Paulines öppna, glada blickar, att han nära nog
skyggade ifrån den: den återspeglade liksom en
sammanfattning af fruktan, sorg och ömt medlidande. På
hennes ansigte låg för öfngt nästan en gloria af
högtidligt allvar.
Paulines första fråga var efter hennes son, den
andra efter hennes svärmor. Och då hon fick höra att
den lille sof och att den sjuka ifrigt längtade, tilläde
hon, under det hon, stödd på sin mans arm, gick upp
för trappan: »Jag är alldeles medtagen af trötthet —
jag har rest hela förliden natt. Men jag har så länge
försummat mina pligter mot din mor, att jag genast
skyndar in till henne.»
Mauritz syntes både tillfreds och otillfreds. Skulle
de icke hafva ett ögonblick för sig sjelfva, skulle
ingenting sägas, ingenting förklaras, skulle denna obegripliga
resa vara såsom den aldrig funnits till?
»Skall du icke hvila dig ett enda ögonblick?»
sade han. *
»Åh nej!» svarade hon rodnande, och i tonen
röjde sig något som lät honom förstå, att hon
åtminstone icke just nu var angelägen om ett
mellan-fyra-ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
