- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
143

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genast... om jag hann fram i tid och hon jemte sitt
hjertas varmaste helsning gaf mig ett bref till den,
hvilken hon visste skulle längta efter försoningens ord,
mén att detta bref icke finge lemnas, förrän hon gjort
den flyttning, hvarefter hon så innerligt längtade?»

Mauritz hade af hört sin hustru i stum förvirring.
Den spända blicken var liksom fasthäftad vid henne.
Hans hufvud fattade icke klart de välsignelsebärande
orden, men hans hand famlade dock efter brefvet, och
då hon gaf honom det, föll han i häftiga snyftningar
och tryckte det i half yrsel till sina läppar.

Han hade icke haft ett ord för budbärarinnan af
denna lycka, men hon egde allt för mycket hjerta och
förstånd att nu vänta det. Tyst smög hon ut, lemnande
honom åt hvad han i detta ögonblick bäst behöfde:
ensamheten.

Han bröt brefvet. Bokstäfvema voro sådana som
han fordom sett dem: vackra och jemna — icke dé
stora och ojemna, som han senast sett.

»Min Mauritz,» skref hon, »den, som mycket älskat,
varder mycket förlåtet! Trodde jag ej detta, så skulle
ingenting trösta mig öfver att jag förbittrat hela ditt lif
och lagt en så tung natt deröfver.

Jag älskar dig in i döden, efter döden, men jag
älskar dig med en helt annan kärlek än i mitt trotsiga
öfvermods vilda dagar... Förlåt mig så som jag
förlåter dig — och gif till den oskattbara maka, som Gud
beskärt dig, hela den kärlek, du fordom till öfverflöd
slösade på mig! Jag förbehåller mig blott en liten del.

Huru ljuft är ej att veta det du nu ändtligen blir
lycklig! Om du ej uppskattar henne, som är dig så
värdig, skall jag i sjelfva himlen gråta deröfver. I lifvet
borde jag ej mera återse dig, men i himlen väntas ni
båda af eder lyckliga

Marie- Charlotte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free